Urvalsmetod för säkring

1. Normalström: Först måste vi veta den normala strömstorleken som flyter genom säkringen i den använda kretsen.

Vanligtvis måste vi ställa in en reduktion i förväg, och sedan välja enligt följande princip: det vill säga, normalströmmen måste vara mindre än produkten av märkströmmen och reduktionskoefficienten.

2. Säkringsström: I enlighet med UL-specifikationerna bör säkringen snabbt säkras med en märkström på dubbelt så hög. I de flesta fall rekommenderar vi dock, för att säkerställa en tillförlitlig säkring, att säkringsströmmen är större än 2,5 gånger märkströmmen.

Dessutom är säkringstiden viktig, men man måste också hänvisa till tillverkarens säkringskarakteristikdiagram för att kunna göra en bedömning.

3. Tomgångsspänning: Tomgångsspänningen bör generellt väljas så att den är lägre än märkspänningen.

Till exempel, när en säkring med en märkspänning på 24 V DC används i en 100 V AC-krets, är det möjligt att säkringen antänds eller går sönder.

4. Kortslutningsström: Den maximala strömmen vi flyter när kretsen kortsluts kallas kortslutningsström. För olika säkringar anges den nominella brytförmågan, och vi måste vara noga med att inte kortslutningsströmmen överstiger kretsens nominella kapacitet när vi väljer säkring.

Om en säkring med liten kapacitet för bruten krets väljs kan den gå sönder eller orsaka brand.

5. Slagström: Vågformen (pulsströmsvågformen) för observation av slagströmmen används för att beräkna dess energi med hjälp av I2T-värdet (Joule-integralvärdet). Slagströmmen varierar i storlek och frekvens, och effekten på säkringen varierar. Förhållandet mellan slagströmmens i2t-värde och säkringens i2t-värde för en enskild puls avgör hur många gånger säkringen är resistent mot slagström.